Idag har jag varit onaturligt produktiv för att vara just jag. Gjort abstraheringar och parafraser och fat och askfat och allt vad det är. Och så har jag sett på den Lilla Sjöjungfrun och bestämt mig för att gifta mig med Triton, ifall inte prinsen vill ha mig. Men jag resonerar så att prinsen måste vara jättegammal eftersom han redan var tjugo eller något när filmen gjordes (89) men eftersom Triton är RULER OF THE SEA så måste det innebära att han åldras sjukt långsamt. Därför föredrar jag nog Triton.

Annars spelar jag Mortal Kombat 4 på datorn, och snackar skit på msn. Det mesta har inte något nämnvärt utbyte, förutom att jag kan ha gagnat en studenskivekamrat. Hoppas hoppas.

Hej. Jag fick en kommentar om att min blogg är klockren för något inlägg sedan, och det gjorde mig väldigt glad. När jag känner mig läslustig, och inte bara skrivlustig, då ska jag ta och sätta mig in i hans blogg också. Som tack.

Emelie har varit här sedan halv sex ungefär, men jag orkade inte låta henne stanna under natten eftersom jag har helt andra saker att reflektera kring, och hur mycket jag än tycker om slående vackra människor så tenderar de att vara otroligt distraherande vilket gör att istället för bearbetning så ägnar man sig åt förträngning. Förträngning är dock bra på sina sätt, men inte på de sätt som jag finner attraktiva.

Jag har en speciell relation till Emelie, eftersom hon med all risk är den enda personen som aldrig skadat, sårat eller fått mig att må dåligt. Under vår mest intensiva tid lekte vi eskapister, satt på svartkrogar och blev bjudna på drinkar, även om klockan var två på en torsdagseftermiddag, för att sedan dra oss tillbaka för att antingen dricka kaffe eller bete oss som att vi känt varandra i tio år och varit kära i fler år än så. Det var en deprimerande tid, som vi höljde i förnekelsen och den intensiva önskan om allt som... är nu. 

Nu, just nu, är det en väldigt bra tid. Jag, cynisk, sarkastisk och uppfattningsvis onåbar på de viktigaste plan, har dock svårt att ta detta i akt, och göra vad medmänniskorna gör. Ta sig i kragen och kasta sig framåt är en sak svår att komma fram till, då timingen måste vara exakt och viljan fruktansvärt stark. Och man måste med all risk ha en massa faktorer till hands, som pengar och övriga medel som krävs för förändring på dessa nivåer. Jag tror att en del förstår vad jag menar.

Emelie får mig att vilja göra förändringar i de skalorna, och många gånger har jag upplevt att jag genomgått dem på mina egna villkor, för min egen skull. Emelie påstår sig ha upplevt samma saker och tackar mig för att jag, genom min starka vilja att se människor utvecklas, har hjälpt henne igenom de förändringarna och fört henne framåt.

När hon kom hit idag var hon slående vacker, klädd i jordfärger och många lager kjolar, ett vanligt bomullslinne i en matt, gråbrun färg. Långa, lockiga håret var hastigt uppsatt i en rufsig knut, och det var svart. Vanligtvis är det naturligt rött, men jag måste erkänna att det är lika fint nu som då (som alltid). Traditionellt rött läppstift och nyligen tatuerade körsbärsblommor i nacken och ner i en graciös båge mot svanken och över sidan. Den, med all risk, vackraste kvinna jag någonsin lagt min hand på.

Att hon inte skulle distrahera mig inatt bara för att hon inte är här verkar just nu som en lögn.